Moffel-förtvivlan

Åh, nej! 

Ett nytt, olyckligt brev från mofflorna! 

Idag hade de till och med skickat en bild av eländet i gläntan där de bor. Någon hade slängt en mobiltelefon i mossan och mofflorna var oroliga för vilken skada detta kunde tänkas göra i naturen. Än en gång bad mofflorna Solens barn om hjälp och än en gång ryckte vi ut. Flera barn visste att telefoner innehåller batterier och att batterier innehåller ämnen som är farliga för naturen. Dessa ämnen kan läcka ut om batterier blir liggande.

Vi ville ta reda på vad som händer om det hamnar giftiga vätskor i marken. Vi undersökte detta genom att sätta en vit nejlika i vatten som vi "förgiftade" med karamellfärg. Något riktigt gift kunde vi ju inte ha i skolan. Så arbetar forskare. När de inte vet något provar de. Och gissar.

När vi hade satt blomman i "giftvattnet" var det bara till att vänta. Under tiden dokumenterade vi vårt arbete som riktiga forskare gör.

När vi dokumenterar beskriver vi vad vi gjort, med text och bild.

Vi ritade en bild av hur vårt experiment såg ut.

Sedan berättade vi vad vi hade gjort.

"Vi satte en vit nejlika i vatten." 

"I vattnet hade vi hällt karamellfärg."

Till sist fick varje barn göra en hypotes om hur de trodde det skulle gå med blomman.

"Jag tror att nejlikan kommer att bli brun. Nejlikan kan hänga lite också."

 "Jag tror att den kommer att vissna."

 "Jag tror att blomman kommer vissna."

Vi får väl se. Imorgon.