Koll på läsningen

Denna vecka har vi för barnen presenterat en liten, grov översikt (matris) över hur barns läsutveckling kan se ut.

1. Först lär man sig alfabetet, stora och små bokstäver, hur bokstäverna ser ut och låter.
2. Sedan lär man sig att ljuda ihop enkla ord.
3. Man klarar att läsa en enkel mening.
4. Man är redo för att läsa korta, enkla texter.

Viktigt att förstå är att alla barn inte tar exakt denna väg in i läslandet och att de ofta utvecklar sig på olika plan samtidigt. Till exempel börjar många barn ljuda ihop ord innan de känner igen alla bokstäver. Vår läsinlärningsmetod utgår inte från denna matris. Som vi berättade på föräldramötet så utgår vi ofta ifrån hela texter och jobbar oss nedåt, hittar bekanta ord som vi i sin tur bryter ned till enskilda bokstäver. Vi unnar oss alltså att jobba på alla nivåer i denna matris, på samma gång.

Igår hade vi planerat lektioner med uppgifter som barnen klarade på egen hand så att vi hade möjlighet att sitta ner med var och en för att undersöka var just han/hon befinner sig i sin läsutveckling just nu.

Innan vi började med var och en tittade vi på matrisen och barnen fick resonera kring var han/hon trodde att de befann sig. Sedan plockade vi upp bokstäver ur en liten ask och barnen fick namnge bokstäverna samt berätta vilket ljud varje bokstav har.

Därpå var det dags att läsa enkla enstaviga ord. Alla barn ansträngde sig maximalt och ville visa allt de kunde.

Sedan var det dags att prova på att läsa i boken "Var är Pär"?

För den som tyckte att läsning är lätt kunde vi fortsätta prova böcker i olika svårighetsgrad tills vi hittade rätt. Avslutningsvis tittade vi på matrisen igen och kunde konstatera att de allra flesta barn skattat sig själva ganska rätt. Alla barn jobbade superbra på dessa pass. Det var tyst och lugnt i klassrummen och alla bjöd varandra på arbetsro. Härligt!

OBS!!! Viktig läsning för föräldrar! Barn är olika. I en etta har man en stor spridning när det gäller var barnen befinner sig i sin läsutveckling. Det är normalt, precis som att vi är olika snabba när vi springer, att vi har olika lätt för att lösa problem och att vi inte alla hoppar lika högt i höjdhopp. Det viktiga är att alla får utvecklas där de befinner sig. För att det ska hända måste vi pedagoger vara säkra på vad varje elev kan och veta vad vi ska göra för att de ska utvecklas vidare. Då är ett jobbpass som detta ett knivskarpt verktyg. Just nu känner vi oss väldigt välinformerade!