torsdag 29 november 2012

Förmågan att resonera

Idag har vi löst ett hare-problem. Det var några djur som bodde tillsammans och hjälptes åt med uppgifterna i hemmet. Harens uppgift var att bära in ved.
Han orkade bära 5 vedträn åt gången. På en dag gick det åt 20 vedträn. Hur många gånger behövde haren gå ut? En del händer åkte upp direkt. För barnen är det viktigast att leverera ett SVAR. Vi förklarade att idag skulle vi träna på att resonera och på att rita vår lösning. Sedan var det dags att prova.

Vi gick runt och lyssnade på resonemangen.

" Jaha, du tänker så."
"Jag tycker såhär..."

"Först fem och sedan fem..."

"Hur ska vi rita?"

 "Ett, två, tre, fyra vedträn..."

 Man måste visa sin lösning.

 "Hm, nu ska vi se hur många det är kvar att rita. Pust!"

En liten samling efter problemlösningen.
- Vad är det nu vi har tränat idag?
- Matte!
- Absolut? Mer?
- Att reso...
- Renos...
- Just det, att RESONERA! Vad var det nu resonera betyder?

Resonera var ett svårt ord men vi förklarade tillsammans vad det betyder. Förmågan att resonera återkommer i många ämnens kunskapskrav så det är lika bra att vi tränar redan i ettan. Bäst tränar vi tillsammans. Vi fortsatte att träna på att resonera.


Öppna utsagor kallas denna sortens subtraktionsuppgifter. De är lite kluriga men de gick väldigt bra att lösa när vi hade gemsamt matteprat. Sedan fick barnen i par lösa ovanstående uppgifter. Man fick inte bara skriva svaren utan först resonera med varandra. Det fiffiga med detta är att eleverna får förklara för varandra. Har jag hängt upp mig kanske min kompis får mig att förstå. Samtidigt går vi lärare runt och förklarar mer för alla som behöver.

Sedan var det Gula pärmen som belöning för gott arbete. Här spelas det Memory.

 Domino.

 På många olika sätt tränas additionstabellerna, här med en räkne-måla.

 När man är klar med Gula pärmen får man sätta ihop och ta hem den. Roligt att få visa mamma och pappa.

 Återsamling med frukt före välförtjänt rast.

Så här kan det se ut på golvet efter intensivt mattepass med många inslag.


Succé för redovisningskväll

Tack för fantastisk uppslutning till Solens reovisningskväll!

Tyärr var det lite mörkt för att få till en bra fotodokumentation men vi har det ju alla på näthinnan, eller hur!?

  
Här står vi stolt uppradade.

Hängivna supportrar 


Mängder av kameror och filmkameror (vill någon dela med sig av filmen så att barnen kan få se sig själva uppträda?).  

 Spökrock!

Läskigt och häftigt på samma gång.

Woodeli Atcha!

Dags för föräldrar, syskon och andra att jobba lite. Inte mer än rätt.

Ni var en FANTASTISK publik (som redan sagts...).

Ett stort tack från alla oss till er för fina julklappar. Ett bidrag till Oskars insamling och något gott till julfikan. Toppen!

Harar i naturen

Det är härligt att samtala med barn. När vi sätter oss ner för att prata om harar så vet vi pedagoger vad vi vill ha ut av pratstunden.


Vi vill att alla ska bidra till samtalet, få känna att deras bidrag är viktigt och för samtalet framåt och också få känna känslan av att någon lyssnar på det jag har att säga. Sedan finns det ju ett visst innehåll som vi vill att samtalet ska ha.


När vi igår hade samtal med alla halvklasser om naturens harar satt vi lärare och njöt. Barnens bidrag till samtalen ledde oss in på precis allt vi ville komma in på. De är verkligen intresserade och allt fler vill vara med och påverka samtalens riktning.

När vi hade pratat färdigt var det dags att i par läsa igenom en lätt faktatext om harar. Genom att läsa texten repeterades en del av de saker som vi pratat om, t.ex., harens näringskedja.


Till slut var det dags att svara på några frågor om haren. Vi gick tillsammans igenom arbetsbladet och formulerade muntligt svar med hela meningar sedan var det dags att svara på frågorna.


Detta arbete skedde på egen hand.


Nu var alla väl förberedda för att klara uppgiften. (Samtal - parvis läsning - gemensamma svar på frågorna - eget arbete med frågorna).

 "Jag VET vad jag ska skriva!"

 Underbar arbetsställning.

 En annan härlig bild av arbete.


Ja, varför har skogsharen nytta av att den blir vit på vintern? Det vet vi nu.


Pennan som skrivredskap och suddit i beredskap.

måndag 26 november 2012

Tick tack tick tack...

Vad är klockan idag då?
Idag började vi fundera på vad en klocka är. Jo, urtavla, timvisare (kort och tjock), minutvisare (lång och smal) och en snabb liten rackare som heter sekundvisare. Någon visste att det går 60 sekunder på en minut och att det går 60 minuter på en timme.


Vi introducerade hel timme och fick med oss gänget direkt.


Ivern att få säga klockslagen var så stor att vi fick svara i kör. 1, 2, 3 "KLOCKAN FEEEEM!!!"
  
 Några hann till och med träna i grupp.

Det var JÄTTEKUL!

Träna gärna hel timme hemma. Imorgon fortsätter vi med det i skolan.

Hur visar man vänskap?

En ny vecka med nya utmaningar. För att väcka alla barn startade vi i Infan med en repetition på scenen. Fin publik fick vi, nämligen Anna från Äpplegården och rektor Ewa. Sedan gick vi tillbaka till klassrummet för att starta upp veckans tema, harar.


Vi högläste den underbara boken "Gissa hur mycket jag tycker om dig".


Den handlar om den lilla bruna barnharen som ska försöka berätta för sin pappa hur mycket han tycker om honom. Att sätta ord på känslor kan vara svårt. Efter läsningen hade vi ett samtal där många barn generöst delade med sig av hur ni brukar säga hemma för att visa er kärlek till varandra.


Efter rasten samlade vi i halvklass ihop våra tankar kring bokens budskap. Vi enades om att det kan vara svårt att sätta ord på sina känslor. Ibland kanske man kan visa på ett annat sätt vad man vill säga. Man kan kramas, pussas, fråga om någon vill leka och säga något snällt. Idéerna var många. 


Vi valde ut tre förslag och formulerade tillsammans tre meningar som sedan alla skrev ner.


Fina ord skrivna med vackra bokstäver.


Många har börjat behärska hantverket att skriva med penna.

Efter jobbet, avkoppling med en god bok.

 Bokmys i soffan...

... eller vid bordet.