lördag 23 november 2013

Muntligt och Magiskt

 
 
Alla solar hade tränat på sin muntliga framställning under veckan, både i skolan och hemma. Det var en fröjd att få sitta och njuta när de en efter en (eller två) tog plats framför gruppen och levererade som om de aldrig gjort annat.
Stödorden fanns uppsatta på tavlan ifall vi skulle behöva slå ett öga dit. Inte ofta det behövdes dock.

Gud var besviken på människorna på jorden. De var inte snälla mot varandra.

Noa och hans familj var de enda Gud tyckte levde rätt och riktigt.

Gud bestämde sig för att en stor flodvåg skulle utplåna alla människor och djur. Han ville lära dem en läxa.

Noa och hans familj skulle bli förskonade från denna flodvåg genom att bygga sig en stor ark. I arken skulle det, förutom Noas familj, få plats för en hona och en hane av alla djurarter på jorden.
 
 
Ett otäckt oväder svepte över jordklotet. Det regnade och regnade och regnade...
 
...i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Därefter minskade regnet dag för dag. Maten ombord på arken började ta slut. Noa och hans familj blev oroliga.


Noa lät en duva flyga ut för att se om denna kunde hitta land någonstans. När duvan ganska snart återvände förstod Noa att det fortfarande bara fanns vatten på jordklotet.

Efter en vecka släppte han ut duvan igen. Denna gång kom duvan tillbaka med en olivkvist i näbbet. Noa förstod att vattnet hade börjat sjunka undan då duvan hittat trädtoppar.
När Noa för tredje gången släppte iväg duvan kom den aldrig mer tillbaka. Den hade hittat land!

Efter ytterligare en tid hade vattnet sjunkit undan och marken blev synlig igen. Arken strandade och Gud hälsade Noa och hans familj och alla djuren välkomna ut ur arken.
 
 Gud lovade att aldrig mer utsätta människorna på jorden för något liknande.
 
Som ett bevis på detta satte Gud upp en regnbåge på himlen.

Varje gång människorna såg regnbågen skulle de tänka på Gud och det löfte han gett dem.

Så säkra att de skulle kunna berätta Noas ark i sömnen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar